Nu e hon äntligen här

Nu på kvällen fick Maja äntligen sin lilla prinsessa, nio dagar över tiden. Wilda som hon ska heta vägde 3800 gr och var 50 cm lång. Helt perfekt med andra ord. Allt hade gått bra. Gick nog ganska fort. Fick ett sms att dom va på BB å så två timmar senare va hon ute, vet dock inte om dom varit på förlossningen länge eller om dom precis kommit dit.

Ska bli hur kul som helst att träffa dom, å se det lilla underverket. Hennes två äldre döttrar är nog två stolta storesystrar nu. Dom hade tjatat på att hon skulle komma då dom inte orkade vänta längre sa Maja, gulligt.

Idag har jag pulat lite här hemma, fixat med nya prylar. Har plockat bort alla ljus å så som gick i limegrönt för att byta ut mot lila. Ska sätta upp nya gardiner imorrn oxå. Hittade jättefina som va skitbilliga på IKEA, som är lila och jag ska ha dom tillsammans med mina svarta gardiner som jag har nu. Det blir nog fint. Ska sy nya kuddfodral till dom små kuddarna i soffan. Har sytt gröna men nu ska jag sy dom i svart. Passar inte så fint med grönt till lila. Eller vad tycker ni? Själv tror jag inte det passar så bra, plus att det nog blir för mycket starka färger.

Imorrn blir det ganska lugnt, ska försöka kolla fram vad jag ska ha på mig på festen på lördag. Om jag inte gör det innan lördag så kommer jag bara stå i panik på lördag å skrika för inget passar. Därför är det bra att ha ett litet hum om vad man ska ha på sig. Hinner iof byta många ggr innan man blir nöjd.

Det blir antingen kjol å nån topp, eller nån tunika å taights/strumpbyxor. Måste köpa nya strumpbyxor oxå, får göra det på Lindex i högdalen imorrn. Ja man får fundera ut vad man har som man kan sätta på sig. Har iof beställt en del nya kläder från Bubbleroom, som jag faktiskt "peppar peppar" blev nöjd med så jag har lite iaf.

Min största ångest inför lördagens fest är att det kommer många gamla vänner, ja typ gymnasiet å så. Och att jag gått upp så mycket i vikt gör att jag känner mig jätte illa till mods. Det e många som inte vet att jag e sjuk, och att jag ökat så pass mycket i vikt pga medicinerna jag äter (Kortison). Detta gör att jag skäms så otroligt mycket för min kropp, vilket jag gör annars oxå. Tycker folk tittar på en.

 I början var det jättejobbigt att gå å handla, för jag tyckte folk kollade å typ tänkte: -Ska HON verkligen äta den där kakan? Eller: -OJ då nån har smaskat hamburgare å godis för hela slanten minsann. Jag vet att jag säkert inbillar mig, men det känns skit. Väntar bara på att dom ska lyckas ställa in rätt dos av mitt Kortison så jag står på samma dos hela tiden. För då står jag iaf stilla på vågen, och med lite träning så går jag förhoppningsvid lite iaf. Sen när jag känner mig piggare och kanske börjar må normalt igen så blir det hårdträning, men men det dröjer väl som allt annat när det gäller mig.

Träffade min magläkare i tisdags, som överraskade mig med en undersökning där han tog bitar från insidan av tjocktarmen via en kamera. Tänker inte berätta mer ingående hur undersökningen gick till, det får ni gissa er till. Men det va inte så farligt, det va inget som gjorde ont iaf, va bara lite obehagligt. Ska få svar om 3 veckor. För det är nämligen så att min läkare forskar som sagt mycket, och tycker mitt fall är lite intressant. För enligt endokrin så beror min Hypofyssvikt på en inflammation i Hypofysen, som är av den sorten att man inte kan bota med typ antibiotika utan måste äta kortison och andra livsnödvändiga mediciner. Och i mina tarmar så beror det ev oxå på nån sorts inflammation,och han menar då med att det är väldigt ovanligt att drabbas av två så stora olika diagnoser.

Så det han håller på med nu är att han ska kolla om dom har något smaband, alternativt om det är så att det är en större inflammation i kroppen som påverkar flera andra organ. Ja det e lite klurigt det där. Det finns hur mycket som helst att läsa om olika forskningsprojekt om just magen. Men vi får väl vänta å se om han hittar nåt svar på min mage, elternativt kanske nånting som kan bota mig helt så jag blir pigg och frisk igen. Tänk vad underbart det skulle va å bli "som vanligt" igen. :). Men det e bara drömma vidare och försöka ta en dag i taget, så ordnar det sig nog.


Hade en skitnatt inatt så jag sov ingenting, försökte vila lite på dan men kunde inte. Men nu känns det som om det är dax att göra ett nytt försök, om inte annat så hamnar jag väl i medvetslöshet så trött som jag är nu. Fast det brukar inte spela nån roll hur trött jag än är, har jag ont i magen så går det inte å sova.

Nu blev det sådär långt inlägg igen, blir så lätt att det smiter iväg när man väl börjar skriva. Men ni får väl stå ut med det, för vill ni inte läsa så behöver ni inte. Ska försöka baka mina muffins imorrn (igen? naeh blev inga sist då,  så jag måste ta mig i kragen å göra det snart) men siktar in mig på att göra det imorrn.

Nu ska jag lägga mig i sänge och försöka sova. Har iaf gjort det mysigare att krypa ner i sängen då lakan å allt e tvättat å nybäddat plus att man är nyduschad. Finns inge skönare än att krypa ner i en renbäddad säng.

Ha det så bra och ha en trevlig helg, för det ska jag försöka ha.

Kram kram













Kommentarer
Postat av: Anki

Hej!

Har skrivit till dig förut, och skulle vilja att du skriver till mig igen..har enligt scandlab. tidigare lågt kortisol,och enligt senaste blodproverna har jag för högt kortisol..orkar inte så mycket, är trött jämnt,o humörsvängningar,dålig koncentration,ont i ländryggen..tar själv hydrokortison 5 mg/3ggr per dag..o liothyronin 20 mg, delas två ggr per dag..

Hur är det med dig nu, angående kortisolsvikten..?

Har du någon mailadress direkt..

orkar inte må så här snart längre..får dålig hjälp, för vårdcentralen kan inte mycket, o får ej gå kvar på sjh..endokrin..S:t görans sjh

2011-08-14 @ 22:43:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0